Mitt minne av SDF:
Jag är mamma till Anne Zucker, minns mycket från då hon var liten.
Hur vi kunde göra det bäst för henne, självklart att man ska teckna med henne.
Hur vi kunde få stöd och hjälp från andra, kanske från döva men vi hade aldrig träffat döva innan vi fick Anne.
Vi fick veta att det fanns en dövförening i Stockholm, närmare jämfört med Västanvik folkhögskola som vi har varit på som ligger långt bort. Det var på Götgatan då.
Vi gick dit på lördagar, där barnen kunde leka och träffa vuxna döva, det var viktigt för Anne då det handlar om identitet då det är svårt för hörande föräldrar att ge Anne detta.
Det ger även möjlighet för Anne att få lyssna på berättelser från äldre döva om hur det är när det gäller olika saker. Det var också viktigt för mig som hörande mamma att veta att det kommer bli bra för Anne när hon blir stor samt att hon var på rätt miljö.
Anne är sedan dess medlem i föreningen och jag också.
