Mitt minne av SDF:
Första gången jag besökte dövföreningen på Östermalm, det var någon gång runt 1979-1980 där sökte jag och frågade folk var Dövas Hus låg. Jag hittade till slut Dövas Hus, en fin byggnad!
Jag fick en bra bemötande av en kvinna och hon var en mycket vacker kvinna med ljust långt flätande hår. Hon jobbade därinne i Dövas Hus. Jag blev nyfiken vad hon hette, hon berättade att hon hette Lucia.
Vilket fint namn! Hon välkomnade mig artigt och tagit bra hand om mig, jag var ung då. Efteråt kom jag mer och mer till Dövas hus, till och med under sommaren, minns att alla satt eller stod vid trädgården och pratade med varandra – Härligt!
