De första fyrtio åren av 1900-talet var mer jämnt när det gällde verksamhet och antal medlemmar och de träffades mest i samband med föredrag och fester.
Efter 1940 blev det större förändringar i verksamheten och en kraftig ökning av medlemsantalet.
Nu kommer några exemplar som visar på detta nedan;
Det började med förvärvet av sommarstugan Solbacken, 1941.
Strax efter världskrigets slut så ökade anslagen från samhället. Detta innebar att föreningen kunde arbeta mer för medlemmar samtidigt som kravet på intressepolitiska arbetet ökade.
1968 anställde föreningen kurator och några år därefter även en ombudsman och senare flera anställda.
Genom tiden fick även föreningen större lokaler och till sist ett eget hus, Dövas Hus 1979.
Dövas långa kamp för att få in teckenspråket i undervisningen började krönas med framgång och det innebar även att föräldrarna till döva barn och andra hörande strömmade till föreningen som medlemmar under 1970.
Under 80-talet bedrev föreningen teckenspråksundervisning innan samhället tog över.