Fram till 25 februari 1922 fanns det ingen riksorganisation för döva i Sverige.
Redan 1890 fanns det diskussioner om att det vore bättre med ett förbund med lokalförening men det hände ingenting.
1903 bildades det en sjuk- och begravningskassa för döva i hela landet med fokus på att stötta döva ekonomiskt.
1906 tillsatte SDF en kommitté vars syfte att bilda ett svenskt döfstumförbund då det skulle vara till stort gagn och nytta för alla döfstumma och döfstumföreningar i Sverige. Men det hände ingenting då heller. År 1919 skickade föreningen i Göteborg till SDF och föreslog att föreningarna skulle gemensamt arbeta för att bilda ett ”landsförbund”.
Arbetet påbörjades samma år och pågick fram till 1922 genom en kommitté med 8 representanter varav 3 från SDF.
Svenska dövstumförbundet bildades i SDF:s lokaler på Smålandsgatan 31b i samband med sjuk- och begravningskassans årsmöte den 26 februari 1922 där 14 dövföreningar däribland SDF deltog.
